Projektorn

”Om jag inte tycker om mig, tycker jag inte om dig.” /Byron Katie

Vaddåra? Jag kan väl tycka om personen framför mig utan att behöva tycka om mig själv? Och tvärt om: Jag kan väl tycka om mig själv utan att tycka om den där störiga jäveln på bussen? Vari ligger problemet?

Svaret har att göra med projektioner. När vi ser en annan människa så gör vi inte det genom neutrala glasögon. Vår syn är filtrerad. Av det som är oss själva. Eller vad säger du? Tror du det går att se en annan människa ”objektivt”, utan ens egna tankar och känslor?

Vem ser du?

När vi projicerar så lägger vi ut vårt inre och tillskriver det på något eller någon utanför oss själva. Om du irriterar dig på din partner, till exempel, så betyder det att du irriterar dig på någonting inne i dig själv. Samma sak om du hatar på Trump, eller på människor med en annan hudfärg än din.

Precis som en filmprojektor så projicerar vi ett drama, en story. Det är ju inte på filmduken som den faktiska filmen finns, utan i kameran. Det är lätt att glömma det här, det är jag den första att erkänna. Men med en medvetenhet om projektionens existens så kan jag stanna upp när jag irriterar mig på en annan person och notera att nu är det någonting hos mig själv som jag inte gillar. På så sätt kan projektionen fungera som en signal för att gå till källan – titta inåt.

Döm din granne

The Work är en fungerande metod för just detta. Det är inte för inte som arbetsbladet som du använder när du gör The Work heter Judge Your Neigbourh. Eller på svenska Döm din nästa. Genom att titta på tankar och känslor som du har om andra människor, kan du bli uppmärksam på vad du ogillar hos dig själv. Med hjälp av arbetsbladet kan du ta itu med din negativa självbild. På så sätt förvandlas de störiga jävlarna till Whake Up Calls. Du hittar arbetsbladet plus en del andra verktyg i vår Verktygslåda.

Ps. Att inte döma andra människor är inte synonymt med att heja på deras åsikter eller handlingar eller att vilja umgås med dem. Å andra sidan, varför inte testa att hänga lite? Om du ändå inte dömer. Det sägs ju att mångfald berikar.

Ps. 2. Detta innebär alltså även att det du tycker om hos andra, tycker du om hos dig själv. Härligt va?

/Karin

Let It Be eller Let Me Be

John Lennon.

”Jag släpper inte taget om mina tankar. Jag ifrågasätter dem. Sen släpper de taget om mig.” /Byron Katie

Om det bara vore så enkelt

Har du också känt dig inkapabel, alternativt irriterad, när någon gett dig ”tipset”: ”Släpp det! Bara släpp det!”.

Som att det skulle vara så enkelt. Om detta tips verkligen skulle kunna få mig att släppa taget om det som får mig att må dåligt, så skulle det vara ett jättebra tips. Men det är bara det att jag inte kan släppa. Om jag hade kunnat, så hade jag gjort det.

Visst, jag kan erkänna att tipset samtidigt har hjälpt mig någon gång. Hjälpt mig till en tillfällig lättnad, en paus, i grubblerierna. Störde mig en smula. Men det har inte varit ett råd som har hjälpt mig att släppa mitt grubbleri för all framtid.

Och har du också stannat upp vid John Lennons låt när han sjunger orden ”Speaking words of wisdom. Let it be.”? Och har strofen fått dig att känna en lättnad, och att du faktiskt kan släppa en stund? (Detta gäller förstås inte er som inte gillar låten.). Fast vid något tillfälle så kom det som du släppte tillbaka? Det gjorde det för mig i alla fall.

Ingen Quick Fix

Nu när jag har praktiserat The Work under en rätt lång tid, så tycker jag mig kunna förstå vad Byron Katie menar med citatet som inleder den här texten: Det är inte bara att ”släppa taget” om sina tankar! Det funkar inte så.

Men, när jag gör The Work kan mina tankar släppa sitt grepp om mig. Bit för bit. Inte så att tanken nödvändigtvis försvinner. Många tankar kan ju faktiskt vara bra att ha. Men den upphör att ha makt över mig. Jag säger inte att det går snabbt (fast någon gång kan det faktiskt gå rätt snabbt). Det är ingen Quick Fix. ”I don’t call it The Work for nothing” som Byron Katie säger.

Och det är just det. The Work består inte i klyschiga formuleringar eller självhjälpsråd som inte bottnar. Den går ut på att metodiskt ifrågasätta sina tankar. Och metoden må vara enkel att förstå, med sina frågor och vändningar, men det betyder inte att den inte kräver ett grundligt arbete av mig. Tvärt om. – Resultatet är dock magi.

/Karin

Barnen

”Mina tankar är mina barn och jag är en bra mamma.”/Byron Katie

Det är morgon och jag promenerar till jobbet. Jag är inte försenad. Ändå känner jag mig stressad. Oro i kroppen. Den är splittrad.

Varför då? Egentligen vet jag varför. Men jag har trängt bort det. Vill inte att det ska vara så. Att mina tankar håller på och bråkar om att få min uppmärksamhet.

Att acceptera

Men de bråkiga tankarna finns där, vare sig jag låtsas om dem eller inte. Och i stunden där på gatan, då jag accepterar detta faktum, förändras – allt. Bara genom att jag erkänner tankarnas existens så lugnar de ner sig.

Jag tycker att det är effektivt att föreställa mig tankarna som barn. Ibland tänker jag att jag har lika många barn som en hel förskolegrupp (egentligen är de många fler) som jag har ensamt ansvar för.

Det funkar inte att ignorera att de drar åt olika håll, skriker, bråkar etc. Jag behöver sakta ner och lyssna på dem. Visst, jag måste inte tillåta dem att styra mig. Men jag kan behöva möta dem där de är, om förändring ska kunna ske.

Att identifiera

När jag kommer fram till jobbet plockar jag fram en penna och min anteckningsbok. Sedan skriver jag en hel lista med stressande tankar som jag har identifierat. De flesta av dem har jag tänkt många, många gånger förut (kanske alla?). Här är några av dem:

*Han borde höra av sig till mig.
*De borde inte förtäta stan på det här sättet.
*Min mage är för stor.
*Jag tar inte till vara på min tid.
*Jag borde inte ha sagt så där till henne.
*Jag vill att hon ska vara på min sida.
*Livet borde vara rättvist.
*Folk borde ta hänsyn till corona-restriktionerna.
*Folk borde tänka själva.
*Cyklister är dumma i huvet.
*Folk bryr sig inte.

På en gång känns det ännu lugnare i kroppen. – Det där är mina tankar. De är inte jag. De är mina, bråkiga, barn. Och nu kan jag koncentrera mig på att lyssna på kollegan på morgonmötet som väntar. Samt uppskatta kaffet.

Att göra The Work

Jag älskar metoden The Work av Byron Katie. Den gör mig trygg. Den kan jag använda för att frigöra mig från lidande: När jag kommer hem ikväll ska jag ta en av tankarna som jag skrev ner och göra The Work på den.

Jag skriver till en kompis på Messenger: ”TW klockan 20.30 ikväll?” och får svaret ”Ok.”. Ska bli sååå skönt att jobba med en stressande tanke tillsammans med Elin på telefon. Det är ett fenomenalt sätt att ta hand om mina barn på. Ett efter ett. De blir alldeles lugna. För då är jag en bra mamma:).

/Karin

På nattygsbordet

”Nyckeln till frihet: Avsluta varje dömande tanke med ett frågetecken.” /Byron Katie

Citatet ovan är ett av mina favoritcitat av Byron Katie. Ja, det är därför som jag har ett broderi med det på mitt nattygsbord!

En portal

Nyckeln, tänker jag, kan vara The Work (The Work består ju av ett antal frågor). Utan nyckeln blir mina dömande tankar blockeringar. Stängda murar som hindrar mig från att uppleva livet. Fängelsemurar.

Men om jag använder nyckeln så kan murarna öppnas. De blir portaler till nya världar. Som gör livet magiskt och stort.

I rörelse

Vetskapen om nyckeln hjälper mig att vara nyfiken på de dömande tankarna, istället för att stänga in mig i dem. Med nyckeln förvandlas tankarna till möjligheter. Och jag kan aldrig veta vart nästa portal kommer leda. Det är spännande!

Istället för att fastna innanför muren så kan jag vara i rörelse. Det är den rörelsen som jag tänker mig är frihet.

/Karin

Tröjan

”Det är inte ditt jobb att gilla mig – det är mitt” /Byron Katie

Varför denna tröja?

För några år sedan tryckte vi på Vänd på det upp sådana här tröjor. Men varför då, kanske du undrar nu. Låt mig försöka förklara.

Citatet kommer från Byron Katie, som har grundat metoden The Work. Liksom många andra citat och ordspråk, kan citatet ovan tyckas obegripligt (eller kanske dumt eller platt) innan man själv har erfarit att det finns en poäng i det. Innan man har skaffat sig insikten.

Vad är problemet med att vilja vara älskad?

Okej, men insinuerar denna tröja att det skulle vara något fel med att vilja vara gillad, omtyckt – älskad, undrar du eventuellt. 

Mitt svar blir då: Nej, inte alls. Men jag tror att citatet vill väcka frågor. Frågor som: Varifrån kommer kärleken – den känsla som du har när du känner dig älskad av en annan människa? Är det en känsla som den andra ger till dig, eller kommer den inifrån?

Kan låta kallt

Insikten bakom citatet säger att den kärlek som du känner kommer från insidan. Den andra människan har bara varit ett hjälpmedel för dig att komma i kontakt med din kärlek. Det kan låta kallt. Men om du läser vidare så ska jag berätta varför det inte är det.

Tiggaren

Har du tänkt på hur mycket kärlek som finns inom dig? Och om du inte känner kärlek, har du funderat på varför?

Många gånger får vi för oss att vi behöver sträcka oss utanför oss själva för att få kärlek. Vi letar efter den någonstans där ute. Vi gör alla möjliga och omöjliga saker för att få kärlek. Men tänk om vårt sökande bygger på ett missförstånd. Jag plockar här in en liknelse.

Föreställ dig att kärleken, rent symboliskt nu, är pengar. Och du har inga pengar. Så du sätter dig på en låda, utanför Coop, och börjar tigga. Du sträcker ut din hand mot förbipasserande. Några få ger dig en del småslantar, de flesta ingenting alls. Men så kommer det förbi en person som ber dig att titta in i lådan som du sitter på. Och när du öppnar lådan ser du att den är full med pengar – så mycket att det räcker och blir över för en hel livstid.

Hur skulle du leva ditt liv?

Så om då liknelsen ovan skulle stämma, vad får det i sådana fall för konsekvenser i ditt liv? Hur skulle du leva ditt liv om all kärlek redan fanns inuti dig? Hur skulle dina relationer se ut till exempel?

Min erfarenhet är att relationer blir bättre. För när jag inser att jag inte behöver andra människor för att få kärlek, då kan jag vara med dem för att jag vill och för att jag tycker om dem, inte för att jag måste. Håll med om att det låter skönt! Visst skulle det vara underbart att slippa stressen och rädslan för att bli lämnad?

Min erfarenhet är vidare att insikten gör mig mindre ego. För vad är det som händer när jag tror på att jag vill ha saker (kärlek) från den andre? Jo i den stunden är det mig själv och mina behov som jag ser. Inte den andre. Om jag däremot släpper mitt ego, ja då har jag full kapacitet att se den andra personen. Då står ju jag själv inte i vägen för det. Då har jag förutsättningar att verkligen vara intresserad av, och nyfiken på, min vän. Då kan jag bidra till att skapa ett genuint möte.

Detta innebär också att det heller inte är någon stor grej att bli kritiserad. För på samma sätt som du inte kan kärlek av någon annan, kan någon annan inte heller ta kärlek ifrån dig. Och om det har känts som det någon gång, ja då är det också ett missförstånd i sådana fall.
 

Mogna relationer

Allt det som jag hittills har beskrivit tror jag kan vara en nyckel till mogna relationer. Både till andra och till sig själv. För skulle det inte kunna vara så att den som vill ha saker från andra, fortfarande är lite barnslig, medan den som istället vill ge (utan baktanke att vilja ha någonting tillbaka) är den vuxne?

Kan du dra dig till minnes en gång när du gav någonting till någon utan en förhoppning om att få någonting tillbaka? Visst kändes det skönt? Kanske lite som massage på insidan?

Själv är jag i skrivande stund nu äntligen 100 procent vuxen i mina relationer. Skojja!! Men innan jag hittade The Work, och innan jag hade praktiserat det ett tag, var mitt liv ett näst intill ständigt bekräftelsebehov. Fullt av ångest, rädsla och utmattning. Nu är det mycket mycket bättre. De flesta människor har kanske inte ett lika stort behov av bekräftelse som jag hade då. Men antagligen har de flesta åtminstone en lite släng av det.

Gör The Work!

Och om du nu fortfarande tycker att allt detta låter som tomma ord, varför inte testa ifall det går att erfara citatet på tröjan? Varför inte göra The Work?

Metoden kan visa vägen till hur du kan komma i kontakt med kärleken, istället för att söka bekräftelsen från andra. Allt som du behöver för detta finns att tillgå gratis på Vänd på dets hemsida.

En bonus är också att du kan upptäcka att ju mindre du tor på att du inte behöver få kärlek från någon annan, desto lättare kommer folk dras till dig. Både vänner och lämpliga partners, ifall sådana önskas. Men det får bli ett ämne för ett framtida blogginlägg.

Kärleksfulla hälsningar från Vänd på det, via Karin Ulveson

Sveriges radio och The Work

Det här är väl inte direkt något nyhet. Men kan ju vara aktuellt för det!

Förra sommaren så svarade författaren Bob Hansson på en fråga om The Work i Allvarligt talat, där han är programledare. Och han svarade genom att själv göra The Work på en situation i sitt liv. Riktigt fint var det!

Allvarligt talat i P1 med Bob Hansson.
Bob Hansson.

Du kan lyssna på inslaget här (slutet av programmet).

Inbjudan: Vi gör The Work tillsammans (online)!

Nu vill vi använda denna paus (corona) på bästa sätt – Elin Rosenblad har via Vänd på det tagit initiativet till en träff så att vi tillsammans kan göra The Work.

Peter Larsson kommer att dela upp oss i mindre rum så att vi kan göra The Work två och två. Vi turas om att vara klient och att facilitera, 30 min vardera.

Vi vill att du som medverkar vid träffen känner till hur man gör The Work eftersom vi inte kommer ha någon introduktion till metoden – utan mer eller mindre börja köra på en gång!

Vi ser så fram emot detta! Om det visar sig att intresse finns så vill vi gärna bjuda in till fler träffar.

Tid: 4 juni klockan 19.00-20.30

Var: Zoom

Pris: Gratis

Läs mer om eventet på facebook.

The Work – kurs i sommar

19-23 augusti 2020

Vänd på det vill SÅ mycket rekommendera The Scandinavian Summer Camp for The Work of Byron Katie.

Eventet arrangeras av The Scandinavian Association for The Work och de tidigare åren har varit väldigt professionellt arrangerade. Trots att arrangörerna arbetar ideellt! Och självklart kommer det hela att vara Coronaanpassat.

The Summer Camp kommer att hållas på kursgården Mundekulla i Småland.

Du kan läsa mer om eventet på arrangörernas hemsida. Nedan ett citat från sidan:

Join us on a 5-day journey to deepen our awareness and free ourselves from identification with our stressful thoughts. Let’s vitalize our practice of inquiry, connect with each other through kindness of our loving hearts and experience the power of The Work in action as we question our beliefs and open to new depths of peace, joy and freedom in our lives. Whether you are a newcomer or experienced in The Work, you will find suitable workshops and training sessions to explore The Work with Certified Facilitators and experienced members of The Institute for The Work. 

Varför The Work?

Vår formgivare Magnus Ljungdahl ville veta mer om The Work! Så han har gjort en liten intervju med Karin Ulveson, som ligger bakom Vänd på det.

Varför håller du på med The Work?

Det korta svaret är: Det får mig att må bra. Både på kort och lång sikt. Direkt efter att jag gjort en omgång med The Work kan jag känna ett lugn infinna sig. Jag kan också känna klarhet, självklarhet och att jag kommer närmare det som är sant för mig.

Ser jag över tid märker jag att metoden gjort mig mer effektiv, jag uppnår lättare det jag önskar, jag har blivit lugnare och mina relationer har förbättrats. De runt omkring mig säger till exempel att jag har blivit mer stabil, positiv och att jag inte klagar så mycket längre!

En annan sak som som jag gillar är att The Work är så enkelt och transparent. Den består av ett antal frågor i kombination med medveten närvaro. That’s it. Även om resultatet ibland kan kännas magiskt, så finns det inget ”mystiskt” med metoden.

Hur ofta gör du The Work?

Ofta! Får jag möjlighet så gör jag det gärna varje dag. The Work är yoga för hjärnan.

Varför ska man göra The Work?

Oj, det finns många anledningar till det. Bland annat de, som jag nämnde tidigare, till varför jag själv gör det.

Byron Katie, grundaren till The Work, brukar säga att hennes metod leder till ”Ett vänligare universum”. Det citatet tycker jag är bra. De strider vi ser i världen, mellan familjemedlemmar, par, kollegor, grannar, olika ideologier och stater till exempel, har att göra med inre konflikter. The Work kan användas för att förhindra sådana konflikter, metoden kan lösa upp dem.

Har du några tips till den som vill testa The Work?

Kolla gärna in 7 användbara tips på den här sidan, under avsnitten Instruktioner och Verktyg.

Karin, på utflykt till ett av sina många barndomshem. Men som ni kanske vet, hitta hem gör man på insidan:).

Rapport från känsloskolan

Stockholm 2019-10-20

The School for The Work

I somras var jag i Tyskland på The School for The Work – en nio dagars, och sena kvällars, träning i The Work of Byron Katie (ni vet, metoden med stöd i forskning kring kognitiv psykologi som löser upp tankar som leder till lidande. Alltså: identifiera en stressande tanke, skriv ner den, svara på 4 frågor och vänd sedan på tanken).

The School var, i korta ordalag: fantastisk.

Och jag tycker att det är magiskt att det existerar sådana här skolor. Samtidigt är det märkligt att vi inte lär oss mer om vårt inre – våra tankar och känslor – i den vanliga skolan. Även om jag har intrycket av att det är vanligare nu än när jag var elev där. Blir superexalterad när jag hör om organisationer som arbetar med The Work i skolor runt om i världen.

2 listor

Vi på Vänd på det har hur som försökt att lägga upp vår hemsida på ett pedagogiskt vis. Ja, kanske lite som en mini-skola. Under fliken Verktyg på hemsidan kan du bland annat ladda ner 2 stycken listor till The Works fråga 3 och 4

Den första listan hör till fråga 3 (Hur reagerar du, vad händer, när du tror på tanken?). Där hittar du en mängd namn på känslor som får oss att ”må dåligt”, indelade i kategorier. 

Listan till fråga 4 (Vem, vad, skulle du vara utan tanken?) följer samma upplägg. Fast så handlar det om känslor som får oss att ”må bra”.

En kontinent

Så, varför då alla dessa uppspaltade känslor? Jo för att de kan hjälpa oss att lära oss mer om vårt inre. Vår inre kontinent. Den heter inte Asien, Afrika eller Europa. Jag vet faktiskt inte vad den heter, bara att den är lika stor som universum – oändlig.

Där inne finns således en hel del att utforska och listorna kan hjälpa oss att sätta ord på, och därmed också fånga upp, det som i stunden kanske mest känns som ett virrvarr, diffust, suddigt, överväldigande eller på något annat sätt svårbegripligt. När vi får syn på något kan vi lära oss om det. Och vem vill inte lära sig om sig själv? Det är ju det som är självkänsla.

Hälsningar från Vänd på det via Karin,

från en fin plats någonstans i Stockholm, Sverige, Europa, Universum, Världen.