Världens mjukaste julklapp

Ge bort presenten som alla vill ha: Låt dem ha rätt.” /Byron Katie

(Fortfarande osäker på vad du ska köpa i julklapp? Nedan följer ett sista minuten-tips.)

Att ha rätt

Jag brukade vara en mästare på att ha rätt, och är det väl stundtals fortfarande tyvärr.

Det kunde handla om allt mellan himmel och jord.

Jag visste vad som var bäst för världen. Vilken livsåskådning som skulle leda till fred och solidaritet. Jag visste vem som hade rätt och fel i min familj och vem som hade gjort vad mot vem. Jag visste att jag var ful. Ibland så ful att jag inte vågade gå ut genom dörren. Det spelade ingen roll vad de andra sa. Jag hade ju rätt.

The Work har hjälpt mig att luckra upp vad som är ”rätt” och ”fel”. Hjälpt mig att lyssna på vad andra har att säga och att se saker från deras perspektiv. Hjälpt mig att förstå att jag inte behöver klamra mig fast i min egen sanning. Och att jag har gjort detta för att jag har varit så rädd.

The Work har fått mig att våga släppa, och falla mjukt.

En mjuk värld

Jag har också sett vad som händer med andra när jag slutar vara diktator och låter dem ha rätt. De förändras. De blir lugna, mer kärleksfulla och vågar vara sårbara. De öppnar upp sig för ett möte med mig. Och det tycks som att det inte är viktigt för dem heller längre att ha rätt. Nu när de har tillåtelse att ha det.

Jag blir mjukare, de blir mjukare, tillvaron blir ett stort duntäcke. Samtidigt glasklar. Jag tror det kallas medkänsla, både med sig själv och andra.

En dikt

Jag skulle vilja komplettera orden ovan med en dikt av Thich Nhat Hanh. Risken är väl att dagens inlägg blir alltför splittrat. Men, kattens halsduk kanske kan hjälpa till att hålla den röda tråden.

Ho ho, god jul alla!

Kalla mig vid mina sanna namn

Säg inte att jag ska resa imorgon,
för även idag anländer jag.

Se djupt: jag anländer i varje sekund
för att vara en knopp på en vårgren,
för att vara en liten fågel med vingar ännu sköra
som lär sig sjunga i sitt nya bo,
för att vara en fjärilslarv i en blommas hjärta,
för att vara en juvel som gömmer sig i en sten.

Jag anländer ännu, för att kunna skratta och gråta,
känna rädsla och hoppas.
Mitt hjärtas rytm är allt levandes födelse och död.

Jag är dagsländan som förvandlas på flodens yta,
och jag är fågeln som anländer om våren för att äta sländan.

Jag är grodan som simmar lyckligt i den klara dammen,
och jag är ormen som tyst närmar sig
för att sluka grodan.

Jag är barnet i Uganda, bara skinn och ben,
mina lår tunna som bambupinnar,
och jag är vapenhandlaren som säljer dödliga vapen
till Uganda.

Jag är den tolvåriga flickan, flykting på en liten båt,
som kastar sig i havet efter att ha blivit våldtagen av en pirat,
och jag är piraten, mitt hjärta ännu oförmöget att se och att älska.

Jag är en medlem av politbyrån, med mycket makt i mina händer,
och jag är mannen som betalar med sitt blod till folket,
och sakta dör i ett arbetsläger.

Min glädje är som våren,
så varm att den får blommor att slå ut i livets alla skeden.

Min smärta är som en flod av tårar,
så djup att den fyller de fyra oceanerna.

Kära du, kalla mig vid mina sanna namn,
så att jag kan höra all min gråt, och allt mitt skratt samtidigt,
så att jag kan se att glädjen och smärtan är ett.

Kalla mig vid mina sanna namn,
så att jag kan vakna upp,
och så att mitt hjärtas dörr får vara öppen,
medkänslans dörr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: