”Kärlek är frånvaro av alla förväntningar”/Byron Katie
Jag tror att det snöade. Det är många år sen nu. Han sa att han trodde att det kanske var bäst om vi tog en paus eller så. Paus…
Ett Break Up
Jag kunde inte förstå det. Vi älskade ju varandra. Jag var rätt säker på att det gällde honom också.
Jag försökte förklara. Fast egentligen var det någon form av halvt förklädd argumentation. Sanningen var att det egentligen inte var ett samtal som jag var ute efter utan att få rätt och få över honom på min sida.
Jag var inte bara ledsen när jag promenerade hem till mig sen. Jag var arg också. Efter allt som jag hade gjort för honom, gett honom. All min omsorg och kärlek hade han bara sugit åt sig. Och när det inte passade längre så slängde han bort mig, som en vante. För att inte tala om allt tålamod som jag visat. Och det härliga, allt det roliga som vi haft tillsammans. Och allvaret vi delat. Var det inte värt något? Hur kunde han göra så här? Jag var ett offer och han var förövaren.
Jag förstod inte då att det här inte handlade om kärlek, från min sida. Nej, rättare sagt, jag brydde mig inte om det.
Utan villkor
När du älskar någon så vill du den personen bara väl. Du vill att den ska göra det som får den att må bra. Oavsett.
När du älskar någon så förväntar du dig ingenting i gengäld. Och ibland kanske du gör just det av din partner eller vän. Men det är inte kärlek. Även om du känner kärlek till den personen vid andra tillfällen. Själva kärleken är villkorslös.
Att klamra sig fast
Om din partner vill göra slut så motsätter du dig inte det om du älskar. Det är självklart helt mänskligt att motsätta sig detta beslut. Du blir kanske rädd, förvirrad eller panikslagen. Men det är inte kärlek. Det är att klamra sig fast vis sina egna behov. Och det hindrar dig från att se den andre. Vilket även det är totalt mänskligt. Men…
Råkade vända på det
Jag tror att jag frös när jag promenerade hemåt. Så här i efterhand förstår jag att jag hade råkat vända på det. Nu ser jag att jag inte alls ville vara ihop med nån som inte ville vara ihop med mig. Jag ville ju vara med nån som ville. Jag förstår också att jag inte alls älskade personen. Det enda jag tänkte på var mig själv och på vad jag kunde få ut av honom.
Frihet
Kärleken existerar inte utan friheten. Du kan vara gift (och monogam) med någon hela livet och respektera denna frihet. Eller så kan du vara ihop med olika personer, eller vara singel. Det har inte med saken att göra. Såsom jag ser det. Kärleken är vördnadsfull, öm, ett under, större än allt.
Idag är jag ganska säker på att han älskade mig. Även den kvällen. Men som sagt, jag rörde till det lite där. Jag trodde att det betydde att han skulle vara ihop med mig. Jag förstod inte att det kändes fel för honom.
Obs, man behöver ju inte vara kär i nån 24/7 för att man ska vilja vara ihop med den. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar.
/Karin
vandpadet.com 