Cheesecake i Aten. Bild: Magnus Ljungdahl

Hejsan!

Idag är det sol och varmt och det känns underbart. Och så har det inte alltid känts för mig vid den här tiden av året. Jag minns många somrar av djup depression, när jag låste in mig i både en lägenhet och i mig själv. Utan någon ledtråd till en utväg. Jag avskydde att vara ensam, ändå orkade jag inte ta mig ut. Det var som att omgivningen då skulle sluka mig. Bildligt talat.

En insikt
För ett tag sedan, när jag höll på med att göra ingenting, kopplade jag ihop en insikt med en strof av författaren Gunnar Ekelöf, som jag läste för mycket länge sedan, utan att då förstå vad den betydde. Nu pratade den plötsligt med mig så självklart.

Jag är en främling i detta land,
men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land,
men detta land beter sig som hemma i mig!

Det slog mig att den känslan var jag tidigare. Jag förstod det inte då eftersom jag var den. Men distansen nu gör det möjligt för mig att se.

En främling, eftersom jag var instängd i mig själv. Oförmögen att sträcka ut min hand och möta en annan. Visst, jag var inte utan människor i mitt liv, men relationerna med dem var inte nära.

Invaderad av mitt land, min omgivning, eftersom jag satt fast i den. Beroende av minsta lilla skälvning, ständigt på jakt efter bekräftelse, bevis på att jag fanns till. Lämnade mig själv. Svek mig själv. Tillhörde ständigt något eller någon annan.

Beroende och ensamhet
Jag hör ofta i min samtid att det pratas om att vi människor är ”beroende av varandra”. Mer sällan hör jag om vikten av oberoende. Min erfarenhet är att frihet är förutsättningen till nära relationer och till förmågan att kunna se sina medmänniskor. Det behövs luft mellan mig och den andre. Beroendet gör att jag klamrar mig fast vid människor, ständigt på jakt efter att omgivningen ska ge mig något. Jag ser varken dem eller mig själv eftersom jag står för nära.

Frihet och gemenskap
Jag kan notera mönstret: Ju friare jag är desto stabilare är jag och desto fler nära relationer kan jag ha (obs att detta inte har att göra med att vara introvert eller extrovert, eller om att vara fysiskt ensam eller inte. Beroende och frihet är sätt att relatera till allt och alla, oavsett var du befinner dig, ensam eller tillsammans med andra, såsom jag ser det).

För mig har The Work varit en deal breaker här. Metoden, och alla förändringar i mitt liv som har följt på att jag har använt den, har fört mig närmare friheten. Steg för steg naturligtvis – They don’t call it The Work for nothing, som någon sa.

Aten
Ja, nu har det varit sommar ett tag och jag lyckades ta mig till Aten trots sjukdom. Vi fick låna släktingars våning där. I den tillbringade jag mycket tid med att ligga på rygg på en yogamatta inne i vardagsrummet samt sitta på den stora balkongen, eller ta mig till torget i närheten och dricka en kaffe. Medan de andra var ute och hittade på roliga grejer.

Sedan jag blev sjuk i covid i november 2020, och kort därefter långtidscovid, är det så mycket som jag har svårt att orka med. Saker som gick så självklart tidigare.

Och andra dagar i Aten fanns energi till att hoppa på spårvagnen. Som när vi åkte till stadsparken. Plötsligt märkte vi att Pridefestivalen pågick i närheten. En vacker röst hördes någonstans ifrån och höll ett tal som handlade om att vi alla har rätt att vara precis som vi är. Jag grät.

Jag tänker att talet berörde en djup längtan. Den som vi alla bär på. Det uppstår en stor värme och styrka när så många människor samlas kring den.

Att ge det till sig själv
Och det blir en påminnelse för mig att scanna av min insida. Ger jag mig själv tillåtelse att vara den jag är? Går jag fri från mitt eget förtryck eller är jag fortfarande fascist? Både ja och nej skulle jag nog svara på det. Men jag är mycket snällare nu. Inte som förr när jag var Putin. Byron Katie, som visade mig metoden The Work, har levererat ett trevligt citat:

Om du vill att någon eller något ska ge dig nåt, men du får det inte – ge det till dig själv.

Tidigare visste jag inte hur man kunde göra det, eller ens att man kunde det. Men nu har jag hittat verktyg.

Instängd och fri
Förresten, man skulle kunna säga att jag även denna sommar stängde in mig i en lägenhet. På grund av sjukdom. Åtminstone vissa dagar. Men den här gången var jag fri(are).

Jag upplever att min sjukdomstid har skyndat på befrielsen. Alla timmarna på yogamattan till exempel har gett mig tillfälle att se riktigt noga på mina tankar. När hjärnan inte har varit för trött vill säga. Jag har aldrig stött på en meditation som opererar så effektivt som The Work. Kanske kan man säga resultatinriktad? Med The Work kan jag verkligen lösa upp de tankar som leder till lidande. Och när en tanke väl är upplöst så är den upplöst. Och jag slipper tyngas av den, medvetet eller omedvetet, i mitt vardagliga liv.

Avstånd till tankarna
Även i förhållande till våra tankar behöver vi luft. En massa tankar utan pauser skapar tvång och beroende. I pausen mellan två tankar kan vi stanna upp och vi kan vila där.

Medvetenheten om tankarna gör att vi inte sitter fast i dem utan vi kan istället ha ett sunt förhållande till våra tankar. Vi kan till och med lära oss att ha ett kärleksförhållande med dem. Tidigare, i en annan lägenhet, var jag rädd för tankarna. Så inte längre.

Framtiden
Mycket har som sagt ändrats i mitt liv sedan jag blev sjuk, även om det verkar som att jag långsamt får lite mer energi, varvat med bakslag. Jag är glad att jag innan jag blev sjuk hade jobbat med mitt beroende. Om inte, hade det nog varit svårare att stå inför realiteten att det är så många saker i mitt liv som jag hade tidigare, som jag inte längre orkar med. Kanske hade jag varit förtvivlad. I skrivande stund känner jag mig hur som helst lugn, och fri:). Vilket inte betyder att jag inte har stått, och står, inför stora utmaningar.

Och ingen vet hur framtiden kommer att bli. Tänk om jag inte skulle få tillbaka min energi. Att även i fortsättningen inte kunna jobba med mitt företag, som jag älskar.

Jag är glad att jag har The Work, för med tillgång till den metoden vet jag att vad som än händer så löser det sig. Jag är buren.

*

PS. Vänd på det erbjuder inga sessioner eller kurser för tillfället, på grund av trötthet. Men för er som är intresserade av att lära er lite om The Work i sommar så finns Vänd på dets guide att ladda ned, konstandsfritt här.

Kärlek och fred/ Karin och Vänd på det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s